31 mars 2017
Ikväll har vi haft svärmor över på middag. Vi har bakat hemmagjord pizza och myst en massa. Hon hade med sig så fina rosor till mig! 💞  Kommer bli världens bästa farmor alltså! Nu ska jag kila ner på Waynes och ta sen fika med Sofie och Amilia! Puss V
 
30 mars 2017/vecka 20
Eftersom att vårt datum blev framflyttad en dag så betyder det att vi går in i ny vecka varje torsdag. Så idag gick vi in i vecka 20, igen. Hehe. Lever fortfarande på ångorna av gårdagens ultraljud. Just nu är vi båda inne i en lyckobubbla. Det känns fantastiskt. Jag vill våga tro att min huvudvärk berott på spänningar och att de nu kommer släppa efter att vi fått se att allt är bra! 
Till nått annat - i tisdags när vi låg i soffan kände jag ett pirr i magen. Jag sa till T att antingen var det en konstig nervryckning eller så var det bebben. Jag trodde kanske det sistnämnda. Igår kväll när jag lagt mig kände jag samma känsla igen. Men jag vågade inte tro nått ännu. Idag kände jag samma känsla på kontoret och på tåget. Efter träningen idag när jag duschat och lagt mig kom det igen. Nyss kände jag hur det vände sig långt ner i magen på nått vis, kände hur han låg på högra sidan och tyckte ut någon kroppsdel. Hann tillomed ropa på T så att även han hann känna. Så häftigt. Men också väldigt obehagligt på nått vis. Han verkar ligga så långt ner så det känns jätte konstigt haha. Men antar att man vänjer sig. Alla organ kanske inte har flyttat på sig ännu så kanske därför det känns så konstigt. Nu längtar jag iallafall bara efter att få känna den där känslan hela tiden. Så magiskt 💙
 
29 mars 2017
Its a boy! 💙 I augusti blir vi tre. Så himla magiskt att äntligen få se det lilla livet idag. Jag var så nervös att jag skakade när vi fick gå in till barnmorskan. Hon var cirka 10 minuter sen och det var en olidlig väntan. När vi väl fick komma in och jag la mig på britsen och barnmorskan förde monitorn mot min mage så såg man det lilla livet så tydligt. Jag blev bara helt varm i kroppen och log upp till öronen. Nervöst när barnmorskan var tyst emellan åt men hon sa tillslut att allt såg bra ut. Inga avvikelser. Vi kunde se bebisens lilla hjärta slå, vi fick se när han drack lite fostervatten och hickade till efter. Så häftigt. Hon frågade sedan om vi ville veta könet och det ville vi. Då sa hon att hon hade sett skymten av vad hon trodde var en liten snopp men att han låg så långt ner att hon inte kunde se riktigt så vi ta det för vad det är sa hon. Lät inte hundra alltså. Sen swishade bebben till och vips fick vi en närbild på lilla pillesnoppen. Jag blev nog lite i chock men samtidigt var det ju de här jag hade sett framför mig. Jag tycker emellanåt att jag är i chock hela tiden så det är väl alla känslor som svämmar över. Jag hade iallafall kunnat lega där hela kvällen och titta. Det var så fantastiskt. En liten kille växer i min mage. Efter besöket väntade syrran utanför, hon såg T's leende upp i öronen och förstod direkt att det var en kille. Sen ringde vi mina föräldrar på högtalare och sedan Tobbes mamma. Det blev lite grinkalas och alla var så glada. Efter det åkte vi ut till mina föräldrar och visade bilderna från Ultraljudet. Herregud vilken dag! Jag har aldrig känt så många känslor på en och samma gång. Vi fick datumet flyttat en dag framåt så istället för den 22 augusti har vi den 23 augusti. Som vi längtar 💙
 
Nu kommer jag att posta några inlägg bakåt i tiden som jag sparat i utkast tills nu.